Igår höll hon därinne liv som en hel förstamaj-orkester på tjack - hon rejv-stampade hejdlöst från morgon till sen em. Oavbrutet. Jag svor åt den lilla och hotade med att inte släppa ut henne alls om hon inte lugnade sig.
Idag är hon stilla som en katatonisk buddistmunk. Jag svär inte alls längre. Hotar inget annat än den förbaskade jävla stillsamheten.
Snälla du!
Stånga mig!
Sparka mig!
Gör nånting!
Hoppa på mig!
söndag 7 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Fasiken vad du skriver bra syrran! Du kunde bli värsta kolumnisten! Hoppas ploppet kommer snart.
SvaraRaderaDu kanske får hota med Sme-Pelle!
Haha tack snällaste du.
SvaraRaderaJa, jag får nog byta taktik - vem hade velat komma ut om man fick godis och kaksmet i de mängderna?
hallå där,
SvaraRaderavad händer? Det som började så bra! väntar ivrigt på fler inlägg, fortsätt nu vet ja :)